Från fjäll till älvdalar
Dalarnas natur sträcker sig från öppna fjällhedar och fjällnära skogar i nordväst till mer sammanhängande skogsmark, sjöbygder och odlade dalgångar i länets centrala och södra delar. Inlandsisen formade terrängen och lämnade framför allt morän och torv, men också sand, grus och andra sorterade sediment längs dalar och vattenstråk. Det är en viktig förklaring till att närliggande platser kan ha så olika mark och växtlighet.
Vattnet binder samman stora delar av länet. Österdalälven och Västerdalälven samlar upp vatten från fjäll, sjöar, myrar och skogar innan de förenas till Dalälven. Längs vägen växlar strömmande partier med sjöar, lugnare fjärdar och översvämmade strandmarker. Färnebofjärden ligger längst ned i detta system och visar hur älvens återkommande översvämningar fortsätter att forma skog och våtmark.
Berggrunden sätter sin prägel
Under jordlagren finns en ovanligt varierad berggrund. Granit och gnejs täcker stora ytor, medan sandsten präglar delar av nordvästra Dalarna och yngre sedimentära bergarter finns kring Siljan. Lokala inslag av mer lättvittrade bergarter kan ge näringsrikare mark än omgivningen. Skillnaderna märks i allt från magra tallhedar och lavrika fjällplatåer till frodigare skogar och kalkpåverkad flora.
Skogen är ändå den sammanhållande naturmiljön i stora delar av länet. Tall får ofta fäste på torrare och magrare mark, medan granen tar större plats i fuktiga dalgångar och sluttningar. Myrar, små tjärnar och rinnande vatten bryter upp skogen. I de mest orörda delarna finns gamla träd och död ved kvar, vilket ger livsrum åt arter som behöver lång skoglig kontinuitet.
Fyra platser visar landskapets bredd
Fulufjällets nationalpark samlar mycket av den nordvästra naturen i ett enda landskap. Skog och myr övergår i öppen hed och kalfjäll på en bred sandstensplatå, vars branta sidor skärs av vattendrag och Njupeskärs ravin. På fjället växer även Old Tjikko, som räknas som världens äldsta träd. Den synliga granstammen är betydligt yngre, men klonen och dess rotsystem har överlevt på samma plats i 9 550 år. Töfsingdalen har en annan karaktär: vidsträckta blockmarker omger gammal tallskog, granskog, raviner och små tjärnar.
Längre söderut förändras berättelsen. Färnebofjärdens nationalpark följer Nedre Dalälvens nät av forsar, fjärdar, öar och svämskogar, där nordliga och sydliga arter möts. Vid Styggforsen är det i stället berggrunden som står i centrum. Ett gammalt meteoritnedslag påverkade lagren kring Siljan, och långt senare skar en isälv fram den djupa ravinen där vattenfallet, klipporna och den kalkgynnade växtligheten finns i dag.
