Från bergkullar till kust
Stora delar av Gävleborg består av vågig bergkullterräng, där skogsklädda höjder skiljs åt av älvdalar, sjöar och våtmarker. Inlandsisen lämnade morän över mycket av marken, medan smältvatten samlade sand och grus i åsar och deltan längs de större dalgångarna. I länets södra del blir terrängen flackare och sedimentjordar bryter upp skogen med mindre områden av öppen och odlad mark.
Mot Bottenhavet övergår landskapet i en flikig klipp- och moränkust. Block, klappersten och djupa vikar visar både vad isen lämnade efter sig och vad vågor och landhöjning har fortsatt att förändra. Gamla strandvallar ligger i dag ovanför havet, medan nya grunda kustmiljöer långsamt träder fram. Hölick samlar flera av dessa spår i sina klapperfält, fossila stränder och grottor mellan stora stenblock.
Skogen och vattnet formar varandra
Gävleborg är ett skogslän, men skogen är inte en enda sammanhängande miljö. Torrare höjder bär ofta tall, medan gran och sumpskog tar större plats på fuktigare mark. Myrar, bäckar och sjöar skapar öppningar och binder samman landskapet. I Hamra nationalpark finns flera hundra år gamla tallar bredvid ett stort myrkomplex med kärr, små tjärnar och tallbevuxna holmar. Svartån rinner fortfarande fritt genom området.
Vattnet kan också röra sig dolt under marken. Gröntjärn ligger i en dalgång fylld av genomsläppligt sand- och grusmaterial från isavsmältningen. Eftersom tjärnen saknar tillrinnande bäckar styrs den av grundvattnet. Det ger vattnet dess turkosgröna färg och en naturlig nivåvariation på mer än tretton meter. Den ovanliga hydrologiska rytmen gör platsen särskilt minnesvärd.
Fyra områden knyter ihop länet
I söder följer Färnebofjärdens nationalpark Nedre Dalälvens forsar, fjärdar, öar och svämskogar. Återkommande översvämningar formar våtmarker och lövrika skogar, och här möts arter med nordlig och sydlig utbredning. Hamra visar inlandets äldre skogslandskap, där tallskogen, myrarna och det naturligt rinnande vattnet har fått behålla strukturer som tar mycket lång tid att utveckla.
Gröntjärn och Hölick för berättelsen vidare till två helt andra vattenmiljöer. Den ena är en grundvattenstyrd tjärn i en isälvsavlagring, den andra en kust där landhöjning, vågor och inlandsis har lämnat strandvallar, klapperfält och blockgrottor. Tillsammans visar områdena att Gävleborgs natur inte bara är skog, utan ett landskap där berggrund, is, rinnande vatten och hav fortfarande kan läsas i terrängen.
