Från kalkbygd till kalfjäll
Jämtlands län rymmer både Härjedalens och Jämtlands fjäll, men också vidsträckta skogar, myrar, sjöar och älvdalar öster om fjällkedjan. Omkring Storsjön och vidare norrut finns stora områden med kalksten. När inlandsisen rörde sig över marken spreds kalken med jordlagren, och rörligt markvatten förde näringen vidare. Därför kan frodig granskog, rikkärr och artrika blommarker uppträda nära torrare tallskog och magrare fjällhed.
Höjdskillnaderna skapar en tydlig följd från skog till fjällbjörkskog och öppet kalfjäll. Vattnet rör sig genom hela systemet: som snö och is på höjderna, genom bäckar, sjöar och myrar och vidare ut i större älvar. Samtidigt är fjällvärlden ett samiskt kulturlandskap. Renskötsel, äldre fångstgropar och andra lämningar visar att människor har levt och verkat här långt före dagens gränser och skyddsformer.
Isen skrev sig in i terrängen
Spåren efter den senaste inlandsisen är särskilt tydliga i västra och södra delen av länet. I Vålådalen flyttade is och smältvatten väldiga mängder sten och grus. Issjödalen och Pyramiderna hör till de mest särpräglade formerna, men hela reservatet växlar mellan karga fjäll, blomrika dalgångar, skogar, myrar och strömmande vatten. Kalkrika partier ger plats åt orkidéer och andra krävande växter.
Rogen visar en annan sida av samma historia. Där löper slingrande ryggar av sten och grus mellan djupt flikiga sjöar. Mönstret är så karakteristiskt att liknande terräng internationellt kallas Rogenmorän. Steniga fjäll och block stora som hus omger mycket gamla tallar, och Sveriges enda vilda grupp av myskoxar har sitt vinterområde i trakten.
Fjället, björnen och det fria vattnet
Sonfjället reser sig ensamt över Härjedalens skogar. Fjället är ett av Skandinaviens viktigaste björnområden och har en permanent stam som rör sig över stora delar av parken. På sluttningarna löper skvalrännor som bildades när smältvatten följde kanten av den krympande inlandsisen. Frost och markrörelser har dessutom ordnat sten i ringmönster, vilket gör isens efterverkningar synliga även på bar mark.
Vid Hällingsåfallet är det dagens vatten som formar upplevelsen. Hällingsån faller drygt fyrtio meter ner i en kanjon med nästan lodräta väggar. Dimman från fallet håller klippor och skog fuktiga och ger utrymme åt mossor och lavar som inte klarar torrare miljöer. Sonfjället, Vålådalen, Rogen och Hällingsåfallet visar tillsammans hur Jämtlands natur växer fram ur samspelet mellan berggrund, is, höjd och vatten, från kalkrik skog till björnland och kalfjäll.
