Höglandet delar vattnets väg
Stora delar av länet ligger på det sydsvenska höglandet. Terrängen är småkuperad, skogrik och full av sjöar, men i norr öppnar sig Vätterns djupa sänka med höga branter och rikare lövskogsmiljöer. Nederbörden som faller över länet tar olika vägar: mot Motala ström och Vättern, österut genom Emån eller söderut genom Lagans och Nissans system. Vattendelarna gör länet till en källa för landskap långt utanför den egna gränsen.
Morän täcker mycket av berggrunden, medan isälvar och issjöar har lämnat sand, grus och mäktiga sediment. Skillnader i höjd, jord och fukt skapar växlingen mellan barrskog, sumpskog, odlingsbygd och öppen myr. Vid Vätterbranterna kan torra klippor ligga nära frodig ädellövskog; längre söderut breder stora våtmarker ut sig över flackare mark.
Åtta tusen år av torv
Store Mosse nationalpark bevarar det största i huvudsak orörda högmosselandskapet söder om Lappland. Mossens yta får nästan allt sitt vatten från nederbörden och har välvt sig över omgivningen när vitmossornas rester blivit torv. Lagret har vuxit i minst 8 000 år. Skogklädda sanddyner, så kallade rocknar, löper som öar och ryggar genom det öppna myrhavet.
Skurugata visar i stället vad smältvatten kunde göra med fast berg. En kraftig isälv tros ha följt en svaghetszon och eroderat fram en kilometerlång kanjon med väggar upp till 35 meter. Skillnaden mellan Skuruhatts höjd och skurans botten kan ge mycket stora temperaturskillnader på sommaren. Kylan och fukten i djupet gör att mossor med nordligare utbredning kan leva kvar här.
Berg som formar livet
Isaberg är en urbergskulle som reser sig 150 meter över omgivningen och når 310 meter över havet. Äldre gran och tall växer på sluttningar och branter, där död ved ger plats åt mossor, svampar och insekter. I klipporna häckar berguven, en av världens största ugglor och en art som har varit nära att försvinna från landet.
Taberg är ännu mer ovanligt. Berget är en isolerad kropp av titanmagnetitolivinit, en järn-, vanadin- och titanhaltig bergart som bara är känd från ytterligare en plats i världen. Brytningen pågick från 1400-talet till 1951, men bergarten formade också en artrik flora med sällsynta ormbunkar. I de gamla gruvgångarna övervintrar sex av landets fladdermusarter. Store Mosse, Skurugata, Isaberg och Taberg visar hur vatten, is och berggrund har skapat helt olika livsmiljöer på höglandet.
