Ett urhav under Malmö
Limhamns kalkbrott är 1 300 meter långt, 800 meter brett och 65 meter djupt. Kalken bildades av alger, mossdjur och koraller i ett varmt hav för 62 till 65 miljoner år sedan. Lager med hajtänder och fossil av två krokodiler gör brottet till en synlig öppning i stadens geologiska historia.
Brytningen pågick från 1866 till 1994. När industrin upphörde utvecklades nya vatten, kalkmarker och branter där mer än tvåtusen arter har registrerats, bland dem grönfläckig padda, kalkkrassing och över fyrahundrafemtio skalbaggsarter. Det är en naturmiljö skapad av både urhav och modern industri.
Två kuster formade av människor
Bunkeflo strandängar är i stället ett gammalt beteslandskap som regelbundet översvämmas av saltvatten. Marken har brukats på detta sätt i mer än tusen år. Utanför är havet extremt långgrunt: först två kilometer från stranden når djupet tre meter. Där breder ålgräsängar ut sig som skydd och uppväxtmiljö för fisk.
Klagshamnsudden är konstgjord av rester från kalk- och cementindustrin kring år 1900. Vattenfyllda brott, kalkjord och kustläge har lockat orkidéer, fåglar, fladdermöss och grönfläckig padda. Dansk iris följde troligen med den livliga sjöfarten på 1890-talet. Tillsammans visar platserna Malmös natur som ett samspel mellan gammal havsbotten, långvarigt bete och industrimark som fått nya ekologiska funktioner.