Skog och våtmark vid Grössjön
Grössjön ligger nära Umeå men rymmer gammelskog, myrar och en sjö med tydlig vildmarkskänsla. Gamla bäckfåror visar att vattennivån tidigare har varit annorlunda. Norr om sjön står grova aspar och äldre skog, medan Stora Blomstermyran i söder är ett av kustlandets få rikkärr. Igenlagda diken gör att tidigare torrlagda våtmarker åter kan hålla kvar och sprida vatten.
Den återställda hydrologin knyter ihop skog, sjö och myr. Svarthakedopping och sångsvan hör till sjön, medan tjäder, pärluggla och tretåig hackspett använder den äldre skogen. Här är det alltså förändringen i själva vattenbalansen som hjälper naturmiljöerna att återhämta sig.
Flyttfåglar och gamla åfåror
På Södra Degernässlätten-Sundet återskapas vårens översvämningar i grunda svämsjöar. När smältvatten breder ut sig över åkrar och våtmarker samlas stora flockar av svanar, gäss, änder och tranor för att äta och vila. Senare sjunker vattnet undan och betade strandkanter ger plats åt häckande vadare och småfåglar.
Tavlefjärden ligger där Tavelån når en lång, grund kustvik. På 1800-talet hade ån flera parallella utlopp; de gamla fårorna finns kvar som våtmarker i olika stadier av igenväxning. De tre reservaten visar därför tre skeden i vattnets väg nära Umeå: en skogssjö med återvätad mark, ett öppet vårlandskap för flyttfåglar och en åmynning där rinnande sötvatten möter den stigande Bottenvikskusten.