Skog och fågelliv vid Mälaren
Björnön har både äldre barr- och lövskog och mer öppna marker. På våren breder vitsippor, blåsippor och gullvivor ut sig under träden. Gamla lindar hyser sällsynta skalbaggar som bara är kända från ett fåtal andra platser i Sverige. Mistelbären gör dessutom att dubbeltrastar kan stanna över vintern i stället för att flytta.
Asköviken-Tidö är den öppnare kontrasten. Den grunda Mälarviken omges av vass, strandängar, hagar och skyddande lövskog. Mer än 250 fågelarter har noterats. Gamla träd runt Tidö bär mycket mistel och ger samtidigt livsrum åt svampar, lavar, mossor och insekter som behöver åldrad lövskog.
En isälv byggde åsen
Badelundaåsen reser sig på sina ställen tjugo meter över omgivningen. Smältvatten forsade genom tunnlar under inlandsisen, rundade stenarna mot varandra och lämnade grus och sand när flödet nådde iskanten. I ett gammalt grustag värms marken så starkt av solen att värmekrävande bin kan leva där.
Åsen bär också mer än tvåhundra kända fornlämningar inom reservatet: gravar, resta stenar och hålvägar som slitits fram av människor och djur. Västerås närnatur binder därmed ihop tre tidsdjup: isälvens avlagringar, ett långt kulturlandskap och dagens levande skogar och våtmarker vid Mälaren.