Mellan två stora vatten
I väster möter länet Vätterns djupa vatten och Ombergs höjd, medan skärgårdens öar och grunda vikar tar över längst i öster. Mellan dem breder Östgötaslätten ut sig på näringsrika jordar. Norr och söder om slätten blir terrängen mer kuperad och skogen tätare. Nästan två tredjedelar av länets landyta är skog, trots att den öppna jordbruksbygden ofta präglar bilden av Östergötland.
Övergångarna är viktiga. Ekhagar och ädellövskog växer i mötet mellan odlingsmark och skog, medan rikkärr och kalkgräsmarker uppstår där mark och vatten för med sig kalk. Vid kusten dominerar ofta tall, och i de norra och södra skogsbygderna finns barrblandskog, branter och sjöar. Länets natur blir därför en mosaik snarare än fyra skarpt åtskilda zoner.
En sänkt sjö blev fågelvärld
Tåkern visar hur ett mänskligt ingrepp kan ändra ett helt ekosystem. Sjön sänktes mellan 1842 och 1844 för att vinna odlingsmark, men blev så grund att solljuset nådde ner till stora mattor av undervattensväxter. Småkryp, snäckor och fisk fick rikligt med livsrum, vassarna bredde ut sig och sjön utvecklades till en av Nordeuropas viktigaste fågelsjöar. Här har 278 fågelarter setts och omkring 130 häckar i reservatet.
På Ombergsliden är sambandet mellan berggrund, vatten och arter mer finstämt. Kalkrikt men näringsfattigt vatten skapar små öppna kärr i skogen. Där växer flera orkidéer, bland annat den sällsynta luktsporren, och svarthö har levt kvar sedan inlandsisen drog sig tillbaka. Fjärilar i betesmarkerna och landsnäckor i de fuktiga kärren förstärker den artrikedom som kalken har gjort möjlig.
När berget spricker
I Trollegater kan landhöjningens kraft läsas inne i berget. När inlandsisens tyngd försvann uppstod spänningar, sprickor vidgades och stora block flyttades. Resultatet blev ett av landets största system av urbergsgrottor; den största grottans gångar mäter tillsammans 110 meter. Ovanför grottorna fortsätter berättelsen i äldre barrskog och djupa klyftor.
Ågelsjön visar samma uppspruckna berggrund i större skala. Den klara sjön ligger i en sprickdal mellan dramatiska förkastningsbranter och gammal skog. Kräftdjur som levt kvar sedan istiden finns i det djupa vattnet, medan gamla tallar, grova granlågor och fuktiga sydsluttningar ger livsrum åt sällsynta insekter, svampar, lavar och mossor. Tåkern, Ombergsliden, Trollegater och Ågelsjön gör därmed länets växling mellan slätt, kalkmark, grottor och skogsjöar konkret.
