Kustslätt mellan hav och högland
Hallands kustslätt sträcker sig från Hallandsåsen till Kungsbackatrakten och möter det sydsvenska höglandet i en markerad övergång. Havet har svallat morän och lämnat lera och sand, medan vinden byggt dyner längs kusten. Längre in följer sorterade grus- och sandavlagringar från isälvar. Nissans och andra sprickdalar leder vatten från inlandet till Kattegatt.
I söder dominerar långa sandstränder, dyner och grunda havsbottnar. Norrut blir kusten mer klippig och flikig, med strandängar, skär och vikar. Mellan kustslätten och skogsbygden ligger hagar, stenmurar och lövskogsdungar. Ännu högre tar barr- och blandskog, sjöar och våtmarker större plats. Den geografiska följden gör att kustfåglar, hedarter och bokskogsarter ryms inom ett smalt län.
Estuarium och betad fågeludde
Kungsbackafjorden är Hallands största naturreservat och omfattar ett femtiotal öar och skär. Trots namnet är vattenområdet inte en egentlig fjord, eftersom det saknar tröskel vid mynningen. Det är ett estuarium där havsvatten byts fritt och blandas med sötvatten från åar. Grunda bottnar, ålgräsängar och betade stränder används av fisk och fler än 240 observerade fågelarter.
Samma beroende av fortsatt hävd syns vid Morups tånge. Den flacka udden rymmer strandängar, klapper och en av länets få betade dynhedar. Under sensommar och höst följer stora mängder vadare kusten. Bete håller marken låg och öppen, medan tång, grunt vatten och fuktiga sänkor ger föda under flyttningen.
Granitkust och inlandsfall
Västra Getterön visar en annan kust än fågelvåtmarken på Getteröns östra sida. Den yttersta halvön består till stor del av ovanlig Varbergsgranit, samma bergart som användes i Varbergs fästning och som är Hallands landskapssten. Jättegrytor, klapperfält och sju bronsåldersrösen följer den drygt tjugo meter höga udden. Stormar från väster kan föra havssula, alkor och andra öppethavsfåglar nära land.
Vid Danska fall lämnar berättelsen kusten. Assman faller 36 meter på några hundra meter och delar sig i forsar och små fåror mellan klippor och öar. Resultatet liknar ett skärgårdslandskap i miniatyr under gammal bokskog. Död ved och fuktigt mikroklimat ger utrymme åt ovanliga lavar och mossor. Kungsbackafjorden, Västra Getterön, Morups tånge och Danska fall visar därmed både den långa Kattegattkusten och hur snabbt Halland övergår i skogklädda sprickdalar med strömmande vatten.
