Ett landskap som steg ur havet
Hela Södermanland låg under havets högsta nivå efter den senaste istiden. När landet höjde sig svallade vågorna moränen på höjderna och lämnade kala hällar och tunna, kalkfattiga jordar. I lägre sprickdalar samlades i stället lera och andra fina sediment. Där växte odlingsbygder fram, medan bergklackar och magrare mark behöll mer skog. Växlingen mellan öppna dalar och skogklädda höjder är därför ett återkommande mönster från Mälarbygden till kusten. Mönstret syns än i dag.
Berggrunden består främst av granit och gnejs men är uppdelad i block och ribbor. Sprickorna mellan dem blev smala dalgångar, sjöar och vikar med flikiga konturer. Det mönstret fortsätter hela vägen ut i Östersjön, där landryggar blir halvöar och öar och dalarna öppnar sig som sund och fjärdar. Stendörren visar övergången särskilt tydligt.
Sjöar, skog och brukad mark
Sörmland brukar kallas sjöarnas landskap och har omkring tusen sjöar. Mälaren och Hjälmaren delas med andra län, medan Båven är den största sjön som ligger helt inom länsgränsen. Båvenöarnas femton öar och skär bär gammal tallskog och omges av skyddade stränder där fågellivet får utrymme mitt i sjön.
Nynäs visar hur skogen möter ett äldre odlingslandskap. Naturskog, sjöar och kust ligger nära betesmarker och kalkpåverkad flora. På Furholmen finns ett ovanligt bestånd av grova vildaplar och hagtornsträd, medan andra delar rymmer gammal barr- och lövskog. Här blir det tydligt att länets naturvariation inte bara skapats av is och vatten, utan också av långvarigt bete och brukande.
Två sidor av Sörmlandskusten
Stendörren består av smala sund, kala hällar, skogklädda öar och äldre kulturlandskap. Formen följer sprickdalarna ut i havet och gör skärgårdens geologi lätt att läsa. Längre söderut är Femöre en mer utsatt halvö. Där möts öppna kustklippor, hällmarkstallskog, mossig barrskog, ekhagar och lövrika sumpskogar på liten yta.
Havet präglar Femöre året om. Vikar och öppet vatten samlar sjöfåglar, och under flyttningen passerar ejder och alfågel nära fyrklippan. Stendörren, Nynäs, Båvenöarna och Femöre binder därmed samman länets huvuddrag: den uppspruckna berggrunden, landhöjningen, sjöarna, den gamla skogen och marker som har hållits öppna av människor under generationer.
