Vattnet drar genom hela länet
Värmlands natur följer en tydlig rörelse från Vänerns stränder och slättbygder i söder till skogklädda höjder och djupare dalgångar i norr. Klarälven löper genom länet och lämnar sediment där strömmen tappar fart. Runt älven, de många sjöarna och mindre vattendrag växlar fuktiga strandskogar och myrar med torrare tallmarker på morän, sand och berg.
Vänern är mer än en sjöstrand. Värmlandsskärgården ingår i landets största sötvattenarkipelag och sträcker sig från Värmlandsnäs mot Kristinehamn. På utsatta öar står vindpinade martallar över lavklädda hällar. I skyddade lägen växer lövskog, medan de inre vikarna blir grunda och vassrika. Längre österut tillkommer klapper, sandstränder och strandvallar av isälvsmaterial.
Skogar där norr och söder möts
I väster breder Glaskogen ut sig som Värmlands största naturreservat. Sjöarna bryter upp den kuperade skogen, men den mest intressanta gränsen är botanisk. Nordliga växter som dvärgbjörk och lappvide finns i samma stora landskap som lindäng, hassellund och torrare ängsflora. På Rödvattenberget finns gammal urskog, medan sjöarna används av både storlom och smålom.
Hovfjället visar vad som händer när terrängen stiger i norra Värmland. Ljung och knotiga, vindformade tallar håller sig kvar på magra hällmarker. På sluttningar och i dalgångar tar hög granskog över, avbruten av myrar och tjärnar. Vid Vargmossen står smala granar och tallar som är mer än tvåhundra år gamla. Den gamla skogen skapar en helt annan tidskänsla än de brukade skogarna runt omkring.
Branden startade en ny skogshistoria
Vid Brattfors går förändringen att följa från ett bestämt år. Sommaren 1992 brann tallskogen med mycket skiftande intensitet. Hårt bränd sand och mängder av döda träd gav först utrymme åt sandlevande bin och steklar, vedskalbaggar och fåglar som fann föda i stammarna. Branden skapade den blandning av öppet och slutet som naturliga barrskogar återkommande behöver.
Tre decennier senare har många stammar fallit och ett tjockt lager enbjörnmossa täcker marken. Ny tallskog och enstaka lövträd har vuxit upp, medan ovanliga vedinsekter ännu använder döda tallar. Glaskogen, Hovfjället, Värmlandsskärgården och Brattfors brandfält visar därmed fyra olika krafter: mötet mellan växtzoner, höjdens klimat, Vänerns stora vattenyta och eldens förmåga att börja om skogen.
