Från Mälaren upp mot Bergslagen
Södra Västmanland hör till Mälardalens stora slättområde. Här ligger odlingsmark, ekmiljöer, strandängar och grunda vikar nära Mälaren. Norrut blir terrängen högre och mer skogklädd. Hedströmmen, Kolbäcksån och andra dalgångar fungerar som korridorer mellan regionerna: vattnet rinner mot Mälaren, medan åsar, vägar och äldre bruksbygder följer samma stråk genom landskapet.
Rullstensåsarna visar inlandsisens roll. Smältvatten drog med sig sten, grus och sand genom tunnlar under isen och lämnade långa ryggar när flödet avtog. I dalgångarna gav rinnande vatten senare kraft åt järnhanteringen. Skogar och forsar blev därför både naturmiljöer och grunden för Bergslagens samhällen.
Översvämningar, gamla ekar och strömmande vatten
Färnebofjärdens nationalpark delas med Dalarna, Gävleborg och Uppsala län. Nedre Dalälven breder där ut sig i grunda fjärdar, korta forsar och mer än tvåhundra öar och skär. Regelbundna översvämningar håller älvängar och svämskogar levande. Barrskog och myr med nordlig prägel möter samtidigt lövskog med ek och lind.
Vid Strömsholm har århundraden av bete och hästhållning bevarat solbelysta ekar som hunnit bli flera hundra år gamla. Mer än 170 hotade eller missgynnade arter är knutna till veteranträden. Mälarens strandängar och vassområden kompletterar hagarna, och i forsarna nedanför slottet leker den ovanliga fisken asp under våren.
Hedströmmen för berättelsen norrut. Klart, strömmande vatten skär mellan raviner och frodig lövskog. Flodpärlmusslan är beroende både av rena bottnar och av öring, eftersom larverna lever en tid på fiskens gälar. Längs stranden ligger samtidigt husgrunder, vattenrännor och slagg kvar efter hammarsmedjor som använde samma ström.
Efter branden räknas tiden på nytt
Hälleskogsbrännan visar en mer plötslig förändring. Den stora branden 2014 dödade nästan alla träd på stora ytor och brände bort delar av jordlagret. Kort därefter kom arter som behöver nybränd mark och brandskadad ved. Svedjenävans frön, som kan vila länge i marken, grodde i tusental efter hettan men blommorna hade försvunnit igen två år senare.
Insektslarver i de döda träden lockade hackspettar, däribland tretåig hackspett som tidigare varit mycket sällsynt i länet. Nu växer buskar och nya träd upp. Om hundra år väntas området bära en vildare och mer varierad skog än före branden. Tillsammans visar de fyra platserna hur Västmanland formas av både långsamma översvämningar, månghundraårig skötsel, rinnande vatten och ett fåtal dramatiska sommardagar.
